Mer och mer och mer

Upphovsman: Ronny Eriksson, artist: Euskefeurat, släppt: 1988

Det G var ifjolomvintern i C början utav G mars Som jag C skulle åka D7 upp till ArjeGplog När jag hade kommit till jag C minns-int-riktigt-Gvars Tog C soppan slut och D7 bilen bara G dog Det var kväll, ja nästan natt Och Em ni ska A7 veta D7 att:

Jag G såg nästan ingenting för C snön som vräkte G ner Och C hela tiden D7 kom det bara G mer och mer och Em mer Ja C hela tiden D7 kom det bara G mer

Värmen den är prima i en Volvo Amazon Så därför bar jag bara när jag for Brallor utav bomull och en skjorta av nylon Kortkalsonger, en kavaj och mockaskor När sen jag suttit där en stund Ja, då frös jag som en hund

Jag såg nästan ingenting för snön som vräkte ner…

När sen jag hade suttit ungefär sådär trekvart Ja då börja jag fundera liksom så: Att sitta här och vänta leder inte någon vart Nej, det är lika bra att börja gå Jag pulsade och klev Och det snöade och drev

Jag såg nästan ingenting för snön som vräkte ner…

Jag ragla fram på vägen nästan som om jag var full Och det var nog minst en halvmeter med snö Jag snavade, jag halkade, jag drattade omkull Då beslöt jag att ligga ner och dö Jag var nästan medvetslös Och herrejävlar vad jag frös

Jag såg nästan ingenting för snön som vräkte ner…

Jag hörde som i dvala nånting komma bakifrån Men jag orka inte ens vända mig om Det kom närmare och närmare och växte till ett dån Och jag förstod att det var plogbilen som kom Jädrar, vad jag flög! I en båge vid och hög

Jag såg nästan ingenting för snön som vräkte ner…

Sen landa jag så småningom långt ute på en myr Där det var alldeles vitt, såvitt jag såg Jag frös, jag var trött, jag var mörbultad och yr Och jag minns nog hur jag tänkte där jag låg: Det här går aldrig väl Se nu fryser jag ihjäl

Jag såg nästan ingenting för snön som vräkte ner…

Men det sägs ju att så länge det finns liv så finns det hopp Men nu börja livets låga brinna ut Jag hade ingen känsel i min bottenfrusna kropp Och jag tänkte att nu så är de slut Det var på väg till Arjeplog Som jag frös ihjäl och dog

När sen jag öppna ögonen då jädrar blev jag paff För där låg jag i min säng, å vilken nåd! Sen dess har jag vart tacksam emot herrarna i SAF Som såg till så att jag aldrig hade råd Att åka som planerat var Ja, tänk ändå, sån tur man har

Jag såg igenom fönstret hur snön den vräkte ner Och hela tiden kom det bara mer och mer och mer Ja hela tiden kom det bara mer